KristinRichardson

Varför VARFÖR har jag slutat springa ute?
Det är ju så förbaskat skönt så de finns inte.
De första stegen är aldrig roliga, de där med att knyta på sig skorna och komma iväg. De är det värsta.
Sen när man tagit första löparsteget så försvinner alla de där tankarna om att man kanske ska vila idag, kanske börjar jag få ont i halsen, kanske borde jag sitta inne och plugga. Alla tankar försvinner. De är som luften sveper igenom huvudet och rensar bort alla tvivel, alla irritations moment i vardagen. Allt blir bra, bara man kommer ut och springer lite. Oftast är det så, ibland räcker det med 20 minuter så är hela dagen räddad.
Min dag blev räddad nu, efter en timme ute i den sköna höstluften mår jag tipp topp. Bättre än tipptopp.
Jag förstår inte riktigt hur jag kunde överleva innan jag började träna. Jag har, i nästan hela mitt liv hatat allt som har med förhöjd puls och svett att göra. När vi åkte på skidsemester med familjen och mamma & pappa tvingade ut mig i spåren, jag hatade det!! Jag ville ligga hemma i soffan och äta godis.
Jag följde med på barmarksträning för att elin & lottie var med. Jag hatade att springa.
Men de var antagligen för att jag inte hade hittat min träningsform.
Jag fattade inte grejen med att träna, de var plågsamt tråkigt. Och jobbigt!!
Men nu, nu är det en av de saker som gör mig allra gladast!
Nu är träning något jag ser fram emot. Något som kan rädda min dag.
Kan jag bli ett träningsfreak, ja då kan banne mig alla.
Så nu ska jag hoppa in i duschen. Nöjd, stolt och lite smått lycklig såhär på en onsdagskväll.

P&K