KristinRichardson

Jag insåg precis....om 4 veckor är gymnasiet slut. Slut på riktigt.
Aldrig mer gula fula skolan. Aldrig mer Lisbeth som hackar på oss.
Aldrig mer störa sig på Göran på hans pladder.
Aldrig mer höra Görgens skämmt.
Aldrig mer få ett ton läxor av Tommy.
Aldrig mer gå i EK3.
Aldrig mer sitta och prata bort en filosofi lektion.
Aldrig mer sola i gräset utanför skolan.
Aldrig mer gå i korridorerna och bråka med vännerna.
Aldrig mer. Det är snart slut och det gör mig livrädd.
Snart ska man till en ny stad. Nya människor. Ny skola.
Nytt hem. Nya ansikten att läsa känna. Helt ensam.
Ingen Elin eller Charlotta som man kan luta sig tillbaks på.
Som jag alltid haft med mig i dessa 18 år jag levt.
Ingen Mickaela Olsson som drar av ett skämmt när man har som tråkigast.
Ingen Sara som kommer finnas bredvid mig och hjälpa mig överleva dagarna.
Ingen som man känner. Phu. Det kommer bli läskigt.
Lärorikt. Och bra. Jag ska klara mig själv.
Tack gode gud för internet och telefon.
Och tur att jag bara ska till K-stad och har en timme hem till älskade Arvika.

Always and forever